Musikalisk
Syster hade sin avslutningsshow på piano idag så jag fick slänga mig dit från träningen. Superduktig chey, min syster. Hon spelade stilla natt, tårarna rann.. Ja, fast inte för hur fint det var, även om det var fint. Nej, för jag verkar inte kunna göra någonting utan att göra mig illa.
Idag åkte jag till volleybollen, med mitt trasiga finger, och som uppvärmning spelade vi tunnelkull. Grejen är att när man spelar volleyboll så är det inte tillåtet att krypa lite gulligt mellan benen på någon utan det är en fullfjädrad slägning (man typ dyker (bästa liknelsen) ner på golver och glider igenom "tunneln"). Men när jag ska rädda (!!) Anna och slänger mig ner på golvet så kommer Lola springande i världens fart, och sparkar mig i huvudet så att hela nacken knastrade! Ugh!
Sen går vi vidare till övning no#1 block (för att hindra ett anfall från andra sidan nätet). Tyvärr så lyckades jag och Ann krocka så jag tog blocket fel och helt plötsligt så typ dör min högerhand! Den gör fortfarande sjuukt ont och jag kan knappt använda tummen. Som avslutning så har jag min eviga "bollmagnetism". Bollarna träffar mig alltid när jag inte ser. När mamma kom och hämtade mig så fick jag en så hård boll, rakt i bakhuvudet, att jag höll på att trilla.
Såhär ser jag nog ut om ett par veckor.. Eller förhoppningsvis inte.
Kramar Linnea
Idag åkte jag till volleybollen, med mitt trasiga finger, och som uppvärmning spelade vi tunnelkull. Grejen är att när man spelar volleyboll så är det inte tillåtet att krypa lite gulligt mellan benen på någon utan det är en fullfjädrad slägning (man typ dyker (bästa liknelsen) ner på golver och glider igenom "tunneln"). Men när jag ska rädda (!!) Anna och slänger mig ner på golvet så kommer Lola springande i världens fart, och sparkar mig i huvudet så att hela nacken knastrade! Ugh!
Sen går vi vidare till övning no#1 block (för att hindra ett anfall från andra sidan nätet). Tyvärr så lyckades jag och Ann krocka så jag tog blocket fel och helt plötsligt så typ dör min högerhand! Den gör fortfarande sjuukt ont och jag kan knappt använda tummen. Som avslutning så har jag min eviga "bollmagnetism". Bollarna träffar mig alltid när jag inte ser. När mamma kom och hämtade mig så fick jag en så hård boll, rakt i bakhuvudet, att jag höll på att trilla.
Såhär ser jag nog ut om ett par veckor.. Eller förhoppningsvis inte.
Kramar Linnea
Kommentarer
Trackback
